"Du har gått upp lite i vikt va?"

Förutom det härliga i att slippa gå och hålla in magen i sommar, kan det ibland bli ganska utsatt att vara gravid. Helt plötsligt verkar folk anse sig ha rätten att kliva in i min privata sfär, klappa på magen, fråga om intima problem och ge råd som man aldrig bett om - som kanske inte ens är sanna.
Så för skojs skull vill jag ta upp några härliga småsaker rörande min graviditet och mina upplevelser än så länge... Take it away.

Cravings
I grund och botten tror jag att det här särskilda suget man kan få på olika ätbara saker, egentligen beror på bristande matvanor. Man har ju hört talas om kvinnor som tuggat i sig blomjord, som pillat talk från väggar och plockat upp cigarettfimpar och ätit.
Min teori är att de kvinnorna helt enkelt hade brist av något som de inte fick i sig den vanliga matvägen, så egentligen är det ju fantastiskt att kroppen kan driva en person så långt för att täcka de bristande behoven, trots att det man äter kan vara så äckligt.

Mina svagheter är kolhydrater. Det är som att kroppen gör ett slags uppror mot allt vad LCHF eller GI innebär, ge mig bröd, pasta, potatis, frukt, korv med bröd. Släng gärna på lite choklad, vindruvor, glass och paj med mycket vaniljsås också.
Av nån anledning hade jag en period när jag helst åt hamburgare från McDonalds, spelade ingen roll vilken. QP Cheese, Big Mac, eller vanlig Cheeseburger, bara jag kom åt det där supersalta, finmalda köttet och den mjuka, lite sega 'osten'. För att inte vara helt dum i huvudet beställde jag dock mjölk och minimorötter till.

Nu har mina cravings balanserats en aning och nu är min största, men tacksamma last stora, saftiga bigarråer. Ni kan tro att det holländska paret på torget jublar när jag kommer och i princip tömmer deras förråd.

För övrigt har jag kommit att avsky det just nu förhatliga ordet opastöriserad som oftast förekommer i innehållsförteckningen på riktigt goda ostar.
Erkänner dock att jag vid en fest åt flertalet laxsnittar, fullt medveten om synden det innebar. Jag skyller på berusningen av den alkoholfria cidern.



Mmm, jordgubbar på sommaren är ett måste. Helst över en bädd krämig glasyr med en härlig komponering av kakao, härdade vegetabiliska fetter och lite kokos.

"Du, ett tips..."
Jag börjar bli hjärtligt trött på alla tips man ofrivilligt får från alla håll, allra helst de som kommer från mammor i alla åldrar, de som 'vet allt' och som minsann har varit med (även fast de kanske inte har mer än ett barn). Missförstå mig inte, jag beundrar alla mammor för nio månaders prestation och dessutom 'slutklämmen' av graviditeten om ni förstår vad jag menar.
Men vissa verkar anse att deras sätt är uteslutande det rätta och inte sällan hör jag fraser som börjar "dom gör si och så med sitt barn och det är ju faktiskt lite konstigt, men vi gör så här och se så bra vårt barn blev".
För det första tål jag inte jämförelse av barn, jag tror helt enkelt inte att barn föds som tomma kärl och att man kan fylla dem och forma dem till vad man själv vill. Nog för att jag tror att de är flexibla och anpassningsbara, men de har fortfarande en alldeles egen, unik personlighet och lösningar som passat andra kanske inte passar just mitt barn.

Amen.

Falska tips
Ja, egentligen hör det här till texten ovan men jag ansåg att den här kategorin förtjänade en egen rubrik. Att man får råd är både på gott och ont, men ibland får jag till och med råd som är antingen myter eller något rådgivaren själv upplevt, som inte behöver innebära att andra gravida drabbas. Som t.ex. ...

- Dåliga tänder och tandkött med större risk för hål för att bebisen 'tar kalcium' av mamma. Falskt, däremot blöder man lättare i munnen p.g.a. ökad blodmängd och cirkulation, något som kan medföra att man är rädd för att borsta ordentligt och som i sin tur ökar risken för hål. Går man och småäter mycket kan detta också innebära större risk för hål. Källa: tandläkare, barnmorska och litteratur. Punkt slut.

- Man blir trött och kan sova hur mycket som helst. För mig var detta den största lögnen. Jag gick i princip och väntade på att rasa ihop någonstans men tröttheten föll aldrig in. Snarare tvärtom, jag blir irriterad på maken för att han somnar när vi tittar på en film - före graviditeten var det alltid jag som hade sågverkstad innan förtexterna ens.
Och av nån anledning verkar kvinnor inte riktigt tro på mig när de med upphetsad, nästan sadistisk blick frågar vad jag har för besvär, och jag svarar att jag aldrig känt av någon särskild trötthet, illamående, trög mage eller vad det nu kan vara. På nåt sätt kanske jag, enligt dem, inte är gravid på riktigt eller så blir de kanske besvikna, vad vet jag.

- Var beredd på att bli lite korkad. Hehe, intressant nog var det faktiskt en kille som gjorde detta klart för mig. Fast jag tycker själv att jag stack hål på den myten ganska smidigt och snabbt genom att lugnt och stillsamt förklara för honom att det nog kan verka så, särskilt om man som gravid kanske sover dåligt, man har en del att tänka på och att det inte är så lätt att behålla koncentrationen i en allvarsam situation när bebisen dansar hula hula i magen. Han svalde svaret med hull och hår och en liten gnutta (välförtjänt) skam.

- Men lilla gumman, ta det lugnt. Det är jättegulligt att människor tar hänsyn till mitt tillstånd och inte kör in en armbåde i sidan på mig i kön på H&M eller att maken låter bli att brotta ner mig bakifrån. Jättesnällt, verkligen. Men när det gäller vardagssysslor så litar jag på att min egen kropp säger ifrån när jag tar i för mycket, jag behöver inte sitta ner och vila en stund bara för att jag sprungit nedför trappen och jag klarar av att bära min matkasse själv. Jag är gravid, inte rörelsehindrad. Än.

Yummy mummy?
Förut kunde man ju få lite uppskattande blickar av det motsatta könet, inget provocerat eller osmakligt alls, bara ett lättsamt leende eller en artig dörröppning. Nu är man helt plötsligt waaaay off the market - det har jag naturligtvis varit ändå eftersom jag är lyckligt gift med världens härligaste man - men nu är det liksom så påtagligt att man förvandlats till Mumin.
Möjligtvis att jag får en viss antydan till uppskattning, en snabb blick men som sedan glider ner över magen och som sen fortsätter bortåt.
På jobbet kan det funka bättre eftersom vår kassadisk är så pass hög att man bara glimtar ansikte, hals och visst dekolletage.



Mitt intresse för snygga kläder svalnar inte bara för att jag är lite tjock just nu.
Bild från Isabella Oliver

Och sist men inte minst...
Gravidglamorös
Märkligt nog verkar många tycka att en gravid kvinnas normaltillstånd är att vara allmänt ofräsch, omejkad, ha mjukisbrallor i någon osmickrande ljus nyans och med fotriktiga, breda skor, typ crocs. Det är ju bara att titta på mammasortimentet hos de vanliga klädkedjorna, inte så mycket att hurra för.
Tält är säkert jätteskönt och toppen till vardags, men ingenting jag skulle vilja ha på mig offentligt, framför allt inte på en lite finare fest eller något annat event.
Nej då överklär jag mig hellre, man kommer ju i alla fall att sitta fastkedjad i en fåtölj med en dregellapp över axeln det närmaste halvåret så varför inte piffa till sig lite extra nu som gravid när tillfälle ges? Jag tycker helt enkelt det är värt känslan att kanske ha lite finare toppar om det får mig att må lite bättre och med extra dyra accessoarer är det ingen som lägger märke till dina svullna vrister ändå. En dag i snygga pumps är helt klart värt en dag i gympadojor om du frågar mig.

"När du väl får barn kommer alla dina prioriteringar att förändras”, säger en bekant som födde för en tid sedan, när hon hör om mina senaste inköp. ”Plötsligt kommer inredning, skor och senaste säsongens kläder att verkar så oviktiga, så futtiga” fortsätter hon, inte utan den lite lätt överlägsna tonen i rösten, som nygifta och nyblivna föräldrar tenderar att ha. De som VET som jag tidigare nämnde.
”Ja, svarar jag, ”det är ju därför jag passar på att köpa dem nu.”