På önskelistan

Tar ett litet break i renoveringsrapporten och välkomnar en ny etikett, Önskelistan.
Bodyn är designad av grabbarna i Miami Ink, närmare bestämt Darren Brass, och är hur cool som helst enligt mig. En sån kommer bli hemklickad snart, men än så länge får den ligga på Önskelistan! Finns hos ruthless-toothless.com

Före och efter - VARDAGSRUM

Vardagsrummet kändes även det mörkt och instängt, den s.k. kammaren. Taket bestod av fula skivor och den missfärgade gamla tapeten syns även här.



Plastmattan och träplankorna är borttagna. Sågspånet skottas ur, balkarna sågas av för att ge plats åt mer isoleringsförmånligt alternativ, i vårt fall smalare balkar och tjock gullfiber.



Öppningen till vänster sågas ut, mellan vardagsrum och hall - öppningen till höger blir alltså mellan vardagsrum och kök.



Då det gamla trägolvet inte kunde återanvändas är nytt plankgolv inlagt, målat och hårt lackat. Det är även förberett för att sätta i två mindre fönster för att ge mer ljus i rummet. Det gamla taket har rivits ner och samma fasspont är uppspikad och vitlaserad som i resten av huset.



Resultatet efter tapetsering och inredning. Listbitar saknas vid fototillfället men må så vara.



Woodstapeten är en klar favorit och omtyckt av många bloggare. Eftersom fotot togs dagen före förlossningen och magen var större än störst fick Sixtens lilla rosa boll vackert ligga kvar under tv-bänken, trots att den skämmer fotot en aning.

Vardagsrummet och soffan är nog den plats som blir mest flitigt använd just nu, och vissa stunder är tv:n riktigt varm av allt tittande när man har lilla sessan i knät. Men vad gör väl det, det är ju hennes tid nu, och snart börjar ju Desperate Housewives igen och då går det verkligen ingen nöd på mig.

Före och efter - SOVRUM

Ett trött och mörkt sovrum med kattvindar på vardera sida, bleka tapeter och sunkig plastmatta...



En annan sorts plastmatta och en gammal elradiator mot murstocken.



Plastmattan är bortriven och under finns ett vackert trägolv, kattvindarna som är fulla med sågspån rivs ner. Ett nytt fönster sätts i och väggen isoleras.



Taket reglas, isoleras och ett nytt innertak spikas upp. Trägolvet slipas och lackas. Elementet och fönstret målas, väggarna får skimrig tapet och taksponten vitlaseras.

Och nu...



Murstocken där elementet en gång satt.



Skimrig tapet i svagt olivgrön nyans mot ljus sand där vi valde att tapetsera ända upp till taket för ett luftigare intryck.



Det nya lilla fönstret som satt 'inuti' ena kattvinden.





Idag är det elva dagar sedan vår älskade tös kom till världen och jag börjar så sakteliga vänja mig vid föräldralivet och snart känner jag att jag verkligen kommer kunna njuta av den här tiden fullt ut, bara kroppen och sömnen hänger med.

Och nu känns det också som man landat på något vis, både vad gäller huset och allt runt omkring, så jag kände att det minst sagt var dags att börja visa resultatet av vad vi faktiskt hållt på med de senaste månaderna.

Detta är alltså del 1, sovrummet.

Dagen i mitt liv

Den andra september klockan 14:57 såg vår underbara dotter Stina dagsljuset för första gången. Eller åtminstone lysrören på Gävle sjukhus.
Hon vägde 3712 gram, var 50 cm lång (fascinerande nog låg hon exakt mittemellan av vad jag och Andreas hade för vikt och längd vid födseln) och förlöstes med planerat kejsarsnitt eftersom hon aldrig vände sig och alltså hade fixerat sig med rumpan. Förlossningen var en upplevelse långt, långt över förväntan och personalen på bb ska ha ett enormt tack för all deras omtanke och engagemang under vår vistelse där.

Och jag måste ta tillbaka precis allting jag sagt om mammor och föräldrar som är helt uppslukad av sina barn, för jag är värst av dem alla. Detta är så sjukt stort och jag hade verkligen ingen aning om hur det kunde kännas. Tidigare kunde jag le hånfullt åt dem som påpekade att det här med att få barn var det största de varit med om - idag förstår jag dem och ännu mer.

Jag kan helt enkelt inte få nog av henne, jag kan ligga och se på henne i timmar - hennes långa, fina fingrar runt mitt, hur hennes tår spretar av förtjusning när hon ammas, hennes rödhåriga rand i nacken och hur gott hon doftar. Minsta tanke på att något, någonsin skulle kunna hända henne darrar läppen och det riktigt klumpar sig i mammahjärtat.

Jag inser ju att det är ju precis det här som nyblivna mammor försökt förklara för mig men jag har nog aldrig riktigt trott att det kan vara sådär fantastiskt. Jag menar, vad slår känslan av att vara stormförälskad, vinna massvis med pengar eller att höra sin älsklingslåt?

Idag vågar jag påstå att det är tusen gånger underbarare än vad man någonsin har trott, så känns det åtminstone för mig.