Spackel och spökhistorier

Hålet som var täckt med en rund sten var fylld med rostiga slantar.



Vägen förbi hällen var lagomt spöklik, med risk för att fånga något övernaturligt på bild så var jag ju tvungen att ta ett foto på den fantastiska rosafärgade himmeln.

Denna söndag har jag tillbringat i huset, till största delen ensam med p3 och det gillar jag.
Jag kan hålla på hur länge som helst, det blir som meditation.
Jag har spacklat, slipat och tapetserat och det börjar verkligen likna något nu.
Jag ska visa mer imorgon, men först måste jag berätta om en liten plats som jag svängde förbi idag på vägen hem till mina svärföräldrar.

Det finns en gammal sägen i Hedesunda om Fru Lura. Hon sägs vara väktare över silvergruvan Lurberget och den ofantligt stora skatten som finns gömd där. Fru Lura är mäktig och rik, mycket rikare än sin syster Sala i Sala silvergruva.

Fru Lura har också en dotter som blev till när Fru Lura lockade till sig en av byborna och dottern som föddes fick namnet Mista.
Hon fick till uppgift att vaka över Mistingshälla, en plats i skogen en mil väster om Hedesunda, och den silverskatt som ska finnas där. Silverskatten antas ha gömts där vid tiden för slaget på Sundsåker i slutet på 1400-talet.
Mista var makalöst vacker och var väldigt fint klädd och bodde bland bergets skatter.

Precis vid den här hällen som Mista vakade över, gick - och går fortfarande - en väg förbi. På hällen finns en liten grop i en stor sten där förbipasserade kan lämna en liten offergåva för att få använda vägen - och tänk, än idag, när vi tittade förbi så låg det några mynt i den lilla gropen.