Det var längesedan jag och maken var ensamma, liksom som det var förr. Den senaste tiden har fyllts med byggdamm, skitiga kläder, en önskan om sovmorgon och längtan efter ett alldeles eget hus och den friheten som det innebär. Våra liv är liksom på paus, i väntan på att det snart ska börja, det känns som att vi just nu bara håller på att förbereda oss.
Fast ikväll fick jag en välbehövd glutt av hur livet egentligen kan vara.
Middag med dessert på favoritrestaurangen, där man i princip svettas deras extremt goda vitlökssås på väg därifrån, och behöver jag ens nämna deras gudomliga efterrrätt - Cookies in Heaven - väl värt sitt namn? Jag skulle kunna arbeta gratis där för att få reda på hur man gör deras löjligt goda knäck-kolasås.
Trots oerhörd magknip och att jag fick besöka damrummet två gånger, (antar dock att det beror på att det är en liten groda i magen som vill ha lite plats också) så knallade jag nöjt i armkrok med maken till Konserthuset för att se våra stand-up favoriter i Big Comedy-showen. Det var ju dessutom en grymt fin kväll.
Showen var riktigt bra och de är ju fantastiskt roliga och intelligenta människor som liksom hasplar ur sig allt det där som vi vanliga tänker, men inte riktigt vågar säga högt. Allra bäst gillar ju jag Johan Glans, han har man ju liksom sett förut i sitt liv, det var ju den där mesiga, dryga pojken som smygfes i kuddrummet på dagis.
Jag kommer somna helt obehindrat ikväll, möjligtvis att jag drömmer om Petra Medes svarta pumps med rosett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar