Lite besviken

Fick äntligen se filmen Marley and me i helgen, men dessvärre blev jag faktiskt väldigt besviken.

Jag tillbringade x antal timmar i badkaret i höstat tillsammans med boken och jag både grät och skrattade och njöt förtjust på ett sätt bara en tidigare hundägare kan göra, med andra ord var boken helt enkelt fantastisk.

John Grogan fångar ögonblick på ett underbart sätt och jag kände igen mig gång på gång, trots att vi faktiskt mestadels haft disciplinerade polishundar som inte alls betett sig som Marley. Men det finns ändå vissa likheter, små små saker som bara hundar gör, och det var precis det som liksom är själva charmen med boken.

Men det slarvade filmproducenterna fullkomligt bort, ja så tycker åtminstone jag.

Som de där gångerna när Marley stjäl deras positiva gravtest, när hans bajskorvar lyser orangea i trädgården av all mango (som han själv tar från deras träd och äter), hur han vaktar grannen när hon blivit knivskuren, hur han trofast och lojalt samlar sina leksaker runt sig och ligger bredvid mattes säng när hon i samband med sin graviditet blir sängliggande i flera månader, hur han tröstar matte i samband med ett missfall, hur han vaktar deras barn och vallar in dem när de springer lite för långt, hur han ligger och drömmande sniffar på minstingens blöja - nej allt det där mest underbara och rörande, allt det ser man knappt något av i filmatiseringen.

I filmen ser jag istället ett helt vanligt par som helt enkelt inte har den disciplin som krävs av sin spattiga och dåligt uppfostrade hund - och hur charmigt är det? När jag tänker tillbaka på filmen nu minns jag mest en suckande Jennifer Aniston som trippar efter hunden och gnäller "Maaaarley... Marley!". Det händer liksom ingenting. Dessutom hörde jag Owen Wilson säga till deras hundvakt att "we don't let him jump up, except at the door" (det översattes dock inte), och vilken vettig hundägare säger en sån sak? Inte jag, inte John Grogan heller skulle jag tro.

Jag menar, ska vi börja snacka hundfilmer var ju till och med Beethoven bättre.

Nej, nuff said, minuspoäng till producenterna, ytterligare pluspoäng till John Grogan.

Jag har för övrigt hört talas om en (hund)bok som heter The Story of Edgar Sawtelle? Nån som vet något?